an alternative reality..

Det är ganska konstigt egentligen att jag inte har tänkt på det tidigare. När resten av klassen läste Tvillingarna, Vi fem och Kitty i årskurs fyra, läste jag Victor Hugo's Les Miserables, jag skrev en recension på 4A-sidor och höll presentation om den, jag minns att jag redan då tog upp samhällets påverkan på texten och författaren..
Jag minns hur jag läste J.R.R Tolkiens triologi på engelska någon gång under årskurs 6, jag minns att en av mina favoritförfattare när jag var liten var Roald Dahl med böcker så som James and the Giant Peach, Häxorna och Kalle och chokladfabriken, och hur jag läste dem högt för min syster så fort jag lärt mig att läsa själv. Och visst var väl ändå Edgar Allan Poe's noveller upskattade redan från tidig ålder.
J.M. Barries mästerverk, var bland de första böckerna jag läste själv, hur många kvällar följde jag inte med Peter Pan till Ingenstans på äventyr?
När jag sedan valde att läsa Harry Potter på engelska inför boksläppet av Order of the Pheonix var jag ganska ensam om att läsa dem på engelska bland mina bekanta (inte så konstigt med tanke på vår ålder)
Hur kommer det sig att jag inte har tänkt på att läsa litteratur innan?

Här är en "lista" som jag hittade på en litteraturvetares blogg (Martin Ackerfors)
Syftet är att belysa "marginaliserade" författare, vet inte riktigt hur jag vill förhålla mig till kategorisering av personer men here we go, förhoppningsvis är jag någolunda varierad i mitt läsande.
När läste du senast..

... En kvinnlig författare?
Jag läste ut Emily Brontë's Wuthering Heights häromdagen och håller just nu på med Northanger Abbey av Jane Austen

... En författare med afrikanskt ursprung?
Anthills of the Savannah av Chinua Achebe är en bok som jag fastnade för förra året när vi läste den för Engelska C, utöver den har jag tyvärr inte läst mycket mer afrikansk litteratur, men jag hoppas på att ha tid för att läsa Yvonne Vera snart!

... En författare med spanskt, portugisiskt eller latinamerikanskt ursprung?
Håller på att läsa Sueños Digitales av Edmundo Paz Soldan, just nu vid sidan av Northanger Abbey i ett försök att höja min nivå i Spanska, rekommenderar den starkt!

... En författare med asiatiskt ursprung?
Läste Anchee Min's noveller om den kinesiska ärkekejsarinnan Cixi

... En HBTQ-författare?
Det är mycket möjligt att jag har gjort det utan att veta om det, som sagt, jag kategoriserar inte gärna människor, men Jonas Gardells En komikers Uppväxt jag har ju självklart läst

... En mellanösternförfattare?
oj vad pinasmt, kommer inte på en enda som jag kan ha läst.. Vill ju självklart ta mig tid någon dag för at läsa Orhan Pamuk's Snö, eller Istanbul: minnen av en stad.

... Någon annan "marginaliserad" författare?
Jonas Hassen Khemiri's Ett öga rött, platsar den under den här rubriken?
Har försökt börja på "Montecore - en unik tiger" även den av Khemiri, men inte kommit någon vart

Vi får se vad det slutligen blir för utbildning för denna lilla fröken, en sak är dock säker - jag kommer aldrig att sluta läsa!

jag känner till en familj i ett fattigt land.
Mamma, pappa och tre barn. De bor allihopa i ett rum som är mindre än mitt, taket är så lågt att föräldrarna måste böja sig för att komma in.. Pappa har inget jobb men försörjer sig med småjobb runt om i staden varje dag, mamma lagar mat och säljer på gatan, men det blir aldrig över för att kunna äta själva.. Istället ger hon sin mamma motsvarande 20SEK/vecka så att hon ska ge mat till henne och de tre barnen.. pappa får klara sig själv, oftast med ett mål mat som kostar motsvarande 2 SEK/dag.. också det på gatan. Familjens veckoinkomst ligger på motsvarande 80SEK, och nästan allt går till hyran.
och nu är mamma gravid igen..

Matte:

  80SEK                                                 16 SEK
________ = 16SEK/person   ----> ________  = 2.29 SEK/dag och person
    5 Pers                                                7 dagar



Att det sen är mina egna släktingar det handlar om hör egentligen inte hit, för det är såhär jävla illa det faktist ser ut utanför våran lilla bubbla.
Den här familjen kommer klara sig, dom har släktingar i europa.. jag undrar om familjens grannar har samma tur?

Just nu håller jag på och läser en bok som heter "We wish to inform you that tomorrow we will be killed with our families", jag ska hålla ett två timmar långt seminarium med efterföljande diskussion om boken och Folkmordet i Rwanda, därav bokvalet..
Det är en journalist som beskriver händelseförloppet i Rwanda åren innan och under 1994 och om hans resor i landet ett år efter folkmordet. Han återberättar de överlevandes historier och interjuvar personer som låg bakom specifika massakrer.. Han interjuvade också FN-generalen i den fredsbevarande styrka som verkade i landet, och han beskriver hur omvärlden reagerade.. eller rättare sagt INTE reagerade, hur mördarna sågs som offren, hur det var många av mördarna som fick omvärldens hjälp när den väl kom..
Min personliga syn av boken är att den är onödigt detaljerad i vissa fall.. jag är mycket väl medveten om alla hemskheter som sattes i verket under de där kaotiska månaderna, och jag känner att detaljerna inte tillför något, det är redan hemskt som det är.. trots allt så förstår jag verkligen att författaren ville ha med dessa detaljer, det skulle nog vara, rent ut sagt, oetiskt om han hade uteslutit dem.. med tanke på att han var medveten av dem så är det lite av hans plikt att föra dem vidare.. Någon som förstår mitt resonemang? Hur som helst, detta är en bok som jag verkligen skulle vilja att alla läste, dock skulle jag nog inte rekomendera den till någon jag känner.. jag känner hur jag förändras mer och mer, ju fler böcker jag läser inom ämnet..
I en av mina kursböcker "Genocide, a comprehensive introduction" så varnar författaren, Adam Jones, läsaren och studenten för att detta inte är ett enkelt ämne.. och jag var mycket medveten om det när jag valde att ändå studera det. Han varnade för mardrömarna, kännslan av hopplöshet och isoleringen.. Min syster som gör sin doktorsexamen just nu inom internationella relationer har också varnat mig, mina tidigare lärare varnade mig ganska tidigt när jag visade mitt intresse för ämnet.. så jag var förberedd på att det skulle krävas styrka från mig för att fortsätta med det här..
Det som får mig att fortsätta är väl hoppet om att jag genom att läsa historia ska kunna göra framtiden lättare för någon. Jag vill inte vara en av dem som säger "Aldrig igen".. och tänker tillbaka och sörjer men som inte ser nuet. Det är viktigt att vi säger "Aldrig igen" och det är viktigt att vi sörjer och värnar om vår historia.. men vi får inte glömma nuet och ge framtiden anledning att sörja och värna om ännu en tragisk historia..
Vad jag än gör i livet, om jag blir FN's general-sekreterare eller lågstadiefröken i en småstad i Sverige, så ska jag göra allt i min makt för att få människor att Se, jag ska lära dem att värna om historien och att värna om varandra..
Vad jag har insett under tiden jag har studerat det här är att människan är kapabel ofattbara grymheter, men även till ofattbart mod och godhet. Jag tror inte att vissa människor lutar mer åt ena hållet eller andra, och bara därför kommer jag nog aldrig helt att tappa hoppet om mänskighetens godhet..
Jag tror på förändring och försoning, jag tror på att tiden kan läka sår.

Min samhällslärare i gymnasiet sa en gång att vi är inne i en tid där vi fokuserar på olikheter, under nationalismen kom något som kan ha antytt att vi börjar fokusera på likheter.. och han såg på klassen och sa att han trodde att vår generation kunde fortsätta på det, om vi valde att fokusera på likheter. Han hade hopp om att startskottet på en ny världsuppfattning skulle börja med oss..
Det här var bara en liten kommentar, men den fastnade hos mig.. och gav mig lite hopp om att det kanske var möjligt ändå.

En annan tanke som jag har hört från flera håll (nog väldigt inspirerat från independence day) är att människan kommer inte att förena sig förrän vi hittar utomjordingar, och om man tror på metro så är det väl inte så långt kvar?

Tack för idag.

Jag ska prova på att skriva om annat ett tag framöver (jämfört med min tidigar blogg). Det kommer vara om saker som är ganska "privata", i den mening att det är saker som berör mig starkt och saker som jag brinner för. Just nu går jag en kurs som heter Folkmordens Historia I, på södertörn och det kommer nog speglas väldigt mycket i det jag skriver..

Tidigare idag la jag upp en trailer till en dokumentär - The Greatest Silence - gjord i det krigsdrabbade DRC (Democratic Republic of Congo) om de tysta offren, de tusentals kvinnorna som systematisk blir våldtagna som ett vapen i krig.
Detta pågår JUST NU!
När jag var 5 år så inträffade en av vår tids värsta folkmord i grannlandet, Rwanda. Varje dag rapporterades det i väst om alla hemskheter som gjordes, hela världen såg på när upp emot en miljon människor slaktades. FN var oförmögen att ingripa i tid, det snackades och "tycktes" för mycket. Det här fallet tas ofta upp som ett skräck-exempel på hur tokigt det kan gå när länder inte sammarbetar, precis som efter Förintelsen så sade man "Aldrig mer!"
Det händer igen, i Kongo och i Darfur, Sudan.. Vi kan inte stå och se på som vi så många gånger har gjort, förr kunde vi skylla på att vi aldrig hade sett något liknande, det var för svårt att ta in, för svårt att veta vad som måste göras. Men nu när vi vet vad som gjordes fel förut måste vi se till att det inte upprepas..

På amnesty internationals hemsida kan du skriva under ett brev som skickas till några av medlemarna i FN's högsta beslutsfattande organ, nämligen Security Counsil, bl.a. till Condolezza Rice. http://www.amnesty.org/en/appeals-for-action
Där kan du också hitta många andra brev och protestlistor att skriva under. Jag vet, det känns inte som något stort, men många bäckar små.. Hur ska beslutsfattarna som har väljare att tänka på kunna fatta ett sådant "farligt" beslut utan att först försäkra sig om att ha sina väljare med sig? Det är jätteviktigt att de  får se hur många som verkligen bryr sig, vi måste spela lite enligt deras regler..
På rädda mammorna (en del av Röda Korset) kan du köpa mat, medecin och liknande till behövande mammor runt om i världen. Det går också att köpa färg, som används till att "måla världen", du kan köpa färg från 25kr, skippa din latte en dag bara.

Att använda sånna här metoder mot mammor strategiskt i krig är bland det värsta jag hört.. Jag har så svårt att förstå hur dessa soldater lyckas rättfärdiga sina handlingar, för sig själva. De måste ju ha egna mödrar någonstans..
Det är ett så lågt slag under bältet som bara är möjligt.. Mödrar är heliga!

Så.. för att sammanfatta vad som har snurrat runt i mitt huvud hela dagen:
Det är dags att vi står upp för jordens mammor, det är dags för våra ledare att skydda dem, det är alla dessa otroliga mammor som bär på vår framtid..

Snälla, snälla bry er!

Vissa dagar tappar jag all tro på att vi någonsin kommer att få leva i en värld där alla får känna sig trygga.
Människor verkar helt enkelt ha inpräntat någonstans i DNA-strängarna att vi måste göra varandra illa.